Badpremiär m.m.

Så var årets badpremiär avklarad, någon/några veckor för sent. Hade inte en enveten förkylning, som precis släppt, varit i vägen så hade det skett tidigare. Först E1, sen E2, sen C. och till slut jag. Har varit sjuk i över en vecka, närmare en och en halv snarare. Först hosta så att jag knappt kunde sova, sedan snuva och till sist bihåleinflammation som grädde på moset. Trycker över pannan som vanligt, men idag var det äntligen bättre (även om det återkom lite på eftermiddagen). Nåväl, mycket förkylningar denna covid-fria vår. Väldigt mycket faktiskt. Sjukdomarna har avlöst varandra, var länge sedan man var så här sjuk. Folk är inte lika noga med avstånd och sånt längre, beger sig iväg och ut fastän de är sjuka och borde stanna hemma. Sånt är livet, folk är inte kloka…
Det här är tredje semesterveckan för C. (jag och E:na har sommarlov). Kom hem efter vår L.I.-eskapad och blev förkylda direkt. Midsommarveckan var E1 sjuk, sedan blev C. dålig och så vidare. Det har liksom bara snurrat runt, runt. Vi har därmed inte haft så jättekul semester hittills, då det är först idag som jag känner mig någorlunda bra igen.

Skönt att ha badat åtminstone, E1 tyckte det var kul medan E2 mest doppade tårna. Var ute i solen alldeles för mycket, lätt att man glömmer bort hur mycket det tar när det blåser så som det gjorde idag. Inte supervarmt, blott ca 20-21 grader, men helt ok ändå. Runt 20 i vattnet, så det var varmare att vara i än att stå i vinden. Var en kort sväng i PB efteråt och spelade dart, sedan blev det en tur till golfrestaurangen (G.B.) på andra sidan viken. De båda E:na hade fått med sig lite pannkakor till lunch, medan den vuxna besättningen inte fått i sig mer än muffins och kex. MBK fick plockat lite svamp, och sen fick han lite mat också. Rätt fin restaurang, och dessutom god mat. Inte så farligt dyrt heller… änna trötta när vi kom hem, men som alltid så väntade AC:NH E:na… vilken tur. Nåväl, de har trots allt varit ute mycket idag.

Tappade bort mitt körkort härom veckan, på typ samma ställe som härom året. Skillnaden nu mot då var att jag inte fick tillbaka det… så igår var det dags att besöka fotobutiken igen, ca 9 år sedan senaste gången. 349 riksdaler och två minuter senare var det klart… Nu är det bara att skicka in och vänta, det är trots allt rätt smidigt att ha ett körkort att identifiera sig med. Trots att man ser ut som en förrymd fånge…

Som det ser ut så vill jag att vi 1) hinner tvätta och måla klart huset (är inte så mycket kvar sedan förra året), 2) bygger ett staket och planteringslådor och 3) fixar i ordning vår trädgård – ändrar om layouten – så att vi kan plantera och så en massa saker i höst. Bland annat ängsmark och små planteringar här och var. Jag har förresten fått rivit det gamla planket plus staketet på sidan, så nu är det bara att smälla upp lite nytt. Men just det, fortsättning på listan… 4) gräva bort häcken på framsidan och fixa planteringsrabatt istället, samt 5) rensa all mossa och ogräs mellan plattorna så att vi kan lägga grus emellan. Mycket att göra när man bor i hus…

Lämna en kommentar

På det igen

Nu var det ett tag sedan, igen, igen, igen. Började skriva ett inlägg runt årsskiftet, något om ett nytt år eller så, men det blev bara en mening. Har kommit längre redan nu, och då har jag knappt börjat…
Har inte direkt tänkt ut något att skriva, har inte haft varken tid eller inspiration på senaste tiden. Men varför inte köra en liten ”recap”, som man populärt kallar det på ren svenska?

Nu är jag i sluttampen på min senaste utbildning i raden. Bara ett examinerande arbete kvar, och sedan är man klar. Skriver tillsammans med en MC, går raka vägen mot ett godkänt arbete. Utbildningen på GU har haft mycket att önska, trots att det har varit ett utmanande ett och ett halvt år med covid och allt. Hade hoppats lära känna lite kul folk, men det har uteblivit. Har knappt träffat de andra i klassen… Kvaliteten på undervisningen har varit väldigt skiftande, från halvbra till rent ut sagt usel. Seminarium efter seminarium som har varit ett rent slöseri med tid. Nåja, det har väl varit något bättre än sejouren i Laholm, men inte så mycket… Tycker dock det är märkligt att de som undervisar i pedagogik är så opedagogiska. Trots min milsdjupa dipp i höstas så har jag inte haft några problem med att klara utbildningen. Har hittat en mininivå som har funkat rakt igenom. Nä, rätt kasst faktiskt… GU:s utbildning får två SS i betyg.

Något som man knappast kan undvika att skriva något om är väl Rysslands aggression/krig/invasion i Ukraina. Eller som de själva väljer att kalla det, deras speciella militära operation. Operationen gick initialt ut på att erövra hela Ukraina på några dagar, men tji fick de där. Ukrainarna, som så här långt in i kriget (42 dagar), verkar vara ett hedervärt folk, har kämpat emot med näbbar och klor (bildligt sett). Tack vare en upprustning efter ryssarnas invasion av Krimhalvön 2014 plus en hel del västerländska vapen så har man gjort livet surt för ryssen. Ryssarna, med lille Putin i spetsen (i bunkern), har uppenbarligen lidit stora förluster. Fast det är inget som man erkänner. Seriöst alltså, de är inte kloka de där ryssarna. I alla fall inte de som ”leder” landet – eller kör det i botten, som man också kan kalla det. De försöker mörka allt, nekar till alla anklagelser. Trots att det finns gott om bevis, både i form av videor, bilder och vittnesmål. ”Allt är fejk! Bort med det! Döda kroppar? Knappast, det är bara ukrainska skådespelare! Titta där, man ser hur det där liket rörde på sig!”. Hade det inte varit så skrettretande så skulle det bara varit patetiskt. Fast nu är det båda delarna. De försöker bortförklara allt. Anledningen till att man invaderade, oj nu skrev jag fel – gjorde en speciell militär operation – i Ukraina var att man ville rensa ut ”neo-nazister”. Alltså nynazister. Och demilitarisera landet, som enligt Ryssland (och inga andra) har utvecklat biovapen plus vill vantarna på kärnvapen. Dessutom så vill de skydda den rysktalande befolkningen, som faktiskt är ganska stor i östra Ukraina. Fast att de har dödat ukrainare, rysstalande eller inte, helt urskillningslöst verkar inte spela någon roll. Putins och hans nicke-dockors version av det hela är den enda sanningen. Säger man något annat än att det är en rättfärdigad speciell militär operation så får man sedan i början av mars minst dryga böter och riskerar att åka i fängelse i 15 år. Känns stabilt…

Nä, jäkla ryssar. Får skriva lite till om skiten, för läser dagligen om det på BBC & CNN. För första gången sedan andra världskriget så är det fullt krig i Europa. Det är t.o.m. värre än massakern i Bosnien på 90-talet, i alla fall i det avseendet att det är så urskillningslöst skjutande. Man dödar inte bara människorna, man jämnar städerna med marken. ”Wipes cities off the face of Earth” som de engelskspråkiga medierna rapporterar. Vecka efter vecka med bombardemang, luftanfall och granatattacker mot allt och alla. Sjukhus, mödravårdcentraler, civila hus, förskolor… inget undkommer attackerna. Mariupol i södra Ukraina har varit under belägring i fem veckor, utan proviant, el eller vatten. Det går inte att föreställa sig hur de har det. Ge upp, säger ryssarna, annars fortsätter vi att bomba. Mycket trevligt folkslag, de där ryssarna. De följer sina order slaviskt… De senaste dagarna, när ryssarna drog sig tillbaka från sitt försök att inta Kiyv (använder numera bara den ukrainska stavningen, inte den ryska Kiev), så har en del förorter till huvudstaden befriats. Fast just det, ryssarna har inte retirerat för att fylla på sina skadeskjutna förband – utan för att visa välvilja inför de så kallade fredsförhandlingarna (som bara är tomma ryska ord). Om man vrider och vänder på sanningen så kan man nästan tro på det som ryssarna säger. Väldigt vad jag skriver negativt om ryssar nu, jag verkar sannerligen lida av russofobi. Eller så skulle jag ha reagerat likadant på vilken konflikt som helst som en galen diktator (”demokratiskt” vald dock) har startat. Åtminstone i Europa…
Nåja, Butja eller Bucha (svensk och engelsk stavning) har avslöjat mörka hemligheter nu efter att ryssarna dragit sig tillbaka. Civila, bakbundna, som skjutits i nacken i rena avrättningar. Kroppar som ligger kvar på gatorna, i olika stadier av nedbrytning, bara för att de stackare som är kvar inte vågar gå och ta hand om det. För annars hade de slutat likadant… Kvinnor, barn och obeväpnade män. Allt är tillåtet verkar det som. Trots att det bryter mot alla internationella regler som finns. Mot mänskligheten självt. Men just det, allt är fejkat. Bara det att satellitbilder slår hål på ryssarnas ständiga bortförklaringar. Från början påstod man att de ryska styrkorna bara slog till mot militära mål, och det vidhåller man fortfarande. Alltså seriöst… nä, orkar inte skriva mer om skiten. Än att nu fokuserar ryssarna på att ta över Donbas-regionen i östra delarna. Man har ändrat fokus till att försöka vinna en liten seger till Putins ära inför 9 maj när de stolta ryska styrkorna (de som är kvar) ska paradera (eller parodiera) och fira sin stora triumf…

Det blev rätt mycket om kriget. Men å andra sidan är det rätt mycket att skriva om, händer fasansfulla saker inte så himla långt bort som man här i trygga Sverige inte kan förstå. Eller ens föreställa sig. Nato-ansökan är vägen framåt tycker vissa, Finland uppges vara redo för en sådan redan i maj. Främst den svenska högerfalangen vill få med Sverige i Nato. Frågan är om det är så himla käckt just nu, eller om det är att få ryssarna att bli ännu knäppare än vad de redan är? Att få bort Putin vore en bättre lösning. Men frågan är hur det ska gå till, han är helt enväldig i sitt styre. Många av det ryska folket, som har blivit kraftigt begränsade (nästan som Kina och Nordkorea) i sitt Internetanvändande, är inte helt oävna till att det är rätt det som sker i deras grannland. Den ryska propagandan är mäktig… den målar upp en bild över att allt det som sker är i fredens och rättvisans namn. Det är det förakt- och svekfulla Väst som har gjort att allt det här har dragit igång. Det är de som startar biovapen-lab i Ukraina, som tvingar Kreml att agera. De hjälper Ukraina att begå ”folkmord” mot rysktalande stackars ukrainska wannabe-ryssar i öst. Putin vill bara hjälpa de stackars rysktalande ju. De som lever i de självutnämnda staterna, som Ryssland är enda land som har erkänt. Som Ryssland har varit med och skapat genom soldater och vapen. Precis samma sak som hände i Georgien 2008. Märkligt att historien upprepar sig på ett sådant … förutsägbart … sätt.

Om IFK:s historia i Allsvenskan 2022 kommer att upprepa tidigare säsonger är ännu höljt i dunkel. Det började bra, eller tja… hyfsat bra… efter 2-1 mot nykomlingen IFK Värnamo. Värnamo, en stor by med ca 20 000 invånare i tätorten (enl. 2020 års mätning). Nästan storleksmässigt som Kungälv. Betydligt större än Degerfors eller Ljungskile, som också huserat i högstaligan vid flera tillfällen. Matchen var i alla fall ingen jättehöjdare, men inte helkass för att vara en premiär heller. IFK hade spelet och chanserna första 25, tills man hade tagit ledningen genom Thern jr. Sedan jämnades det ut och Värnamo kunde t.o.m. ta över lite sedan IFK blivit väl försiktiga. 1-0 stod sig i alla fall till halvlek. Andra halvan började lite som det slutade i första, att Värnamo var det mer spelskickliga laget. Lite märkligt, och så kom också 1-1 efter 62 spelade minuter. En lång, hög boll in från högerkanten nickades i ribban (av en ensam Värnamo-spelare mot flera IFK:are) och på returen dunkade någon obekant rödklädd spelare in bollen i nät – återigen trots att det var fler IFK-spelare runt omkring. Lite tveksamt försvarsspel… Men men, sedan gick det bara fyra minuter innan vår frälsare Berg (som snyggt klackade fram bollen till Therns 1-0-mål) gjorde en smart kroppsfint och kom före ”sin” back till 2-1. Som man brukar säga, så ”stötte” han in bollen i mål. Fast det var egentligen följden av tidigare nämnda kroppsfint som ställde Värnamo-backen och gav ett Bergsäkert öppet läge som inte ens jag hade missat. Efter målet så stängde IFK matchen, ett stabilt försvar bjöd egentligen inte Värnamo på några chanser alls. En enda riktigt bra chans hade de, men det var också allt. 2-1 och premiären, denna viktiga match, var vunnen!

Nä, nu är klockan mycket. Blir lätt sena kvällar när ungar och dyl. somnar sent. Kan bara nämna kort att alla mina kort från januari fram till mitten av mars försvann härom veckan. Råkade ta bort ett helt album, och i försöket att rädda det så blev följden att hela mobilen ”sveptes ren”. Den ökända fabriksåterställningsdöden. Det blev änna droppen för min gamla mobil, skaffade en ny och fräsch(are) S21 istället. Over and out från skurt@n som skriver vad han vill.

Lämna en kommentar

Vändningen!

Så har det hänt, det som man inte trodde skulle kunna hända – det har vänt! Visst, det är tidiga dagar ännu… eller early days, som man säger på ren svenska… men det känns ändå sådan skillnad. Natt och dag – så olika känns det ungefär, även om det är svårt att beskriva. Efter ca 2 månader så är det som att jag har fått livet tillbaka på något sätt. Har vaknat från de (levande) döda. Jag mår bra, har normal puls igen (67 igår kväll jämfört med 85-100 för ett par veckor sedan). Fantastiskt.

Så, när hände det här? Kan väl säga att sista 1,5 veckan har jag känt att något har varit på gång. Från att jag orkade se en IFK-match, nåja åtminstone första halvlek, i efterhand. Där man vann med 3-0 mot DIF. Från dess tills i fredags, då jag började mer och mer må ”normalt” igen. Helgen var helt bra, kunde tänka mina ”egna” tankar igen. Så fortsatte det med den examinerande lektionen i förrgår, måndags, och även igår. Hade ett avslutande samtal (för gott hoppas jag) på VC igår, var lite smådarrig (jo, nervös) inför det. Men allt gick bra, så klart… Lite skillnad att sitta där och känna sig glad och nöjd mot att sitta där och darra av ångest. Så… ångesten är borta. Nåja, borta och borta… har inte mer ångest än gemene man i alla fall, skulle jag tro. Inför examinerande momentet i måndags så kände jag mig mest normalt nervös, så som jag brukar känna inför någon större uppgift. Helt normalt alltså.

Kul nu att äntligen kunna blicka framåt igen, att ens kunna hoppas på en framtid alls. När det var som mörkast, det var väl – minnet är lite luddigt från den här perioden – runt början av oktober, så kände jag knappt lust att leva. Jag vet att jag mådde riktigt dåligt, för jag orkade inte ens bry mig om IFK längre. Fast då hade jag sovit dåligt, 2-3 timmar – vissa enstaka nätter så mycket som 4-5 – per natt också. Detta höll på i fyra-fem veckor, med bara någon enstaka natt över mina maximala 5 timmar. Var helt slut i både kropp och själ. Men ändå så skulle ju livet levas på så vanligt som möjligt, med praktik, hämtning och lämning osv. Är lite imponerad över mig själv att jag pallade det. Inte alltför sällan så kändes det som att jag skulle behöva hoppa av utbildningen, att jag skulle behöva lägga in mig någonstans. Dagarna gick otroligt långsamt, veckorna kröp fram. Kände ingen mening med något alls, inte ens någon glädje över barnen. Jag hade liksom ångest för allt och inget. Det fanns inte något som var för litet för att ha ångest för. Tänk om jag tappade min mobil, jag skulle inte orka köpa en ny. Tänk om cykeln fick punktering, vad skulle jag göra då? Men framför allt var tankarna på att jag inte passar som lärare, att jag inte klarar av utbildningen, att jag måste hoppa av. Samtidigt så mådde jag inte ens bra hemma, hade massa ångest när jag var själv hemma med. Tankar som bara snurrade, men också själva känslan – mådde liksom dåligt inombords.

Har testat en massa mediciner – allt ifrån lugnande bensodiazepiner till olika sömnmedel. Allt för att kunna sova, eftersom sömn är så viktigt. Fick till slut de tabletter som jag använde en kort period 2012 (efter DSS) – det enda tillfället jag har behövt ta sömnmedel. Det funkade, även om jag blev seg i huvet dagen efter. Kände mig lite darrig med, men oklart vad det berodde på. Jag sov i alla fall, och bara ett par veckor efter det så började det vända. Nu har jag sovit två nätter helt utan tabletter. Första natten sov jag jättebra, var lite trött efter examinerande-delen. Natten till idag var det lite sämre, men inte pga. ångest och oro (hög puls) – utan mer vanliga saker, låg och tänkte på allt skoljobb jag har framför mig.

Som tur är har jag haft bra stöd – från både familj, vänner, min handledare på praktiken och VC. Annars hade det inte gått, åtminstone inte så snabbt. Så just nu känner jag – förutom lite stress över det jag måste jobba med i skolan – bara glädje och tacksamhet. Och den känslan är inte dum, inte dum alls… som sagt, det är tidiga dagar ännu och man ska inte ropa hej förrän man är över ån – men, det är en bra början i alla fall.

Publicerat i skurt@ns värld | Lämna en kommentar

Ångesttankar och dåligt mående

Kul rubrik? Nä, inte alls. Men den är rätt träffande. I morse vaknade jag 04.40, efter att ha somnat sent igår kväll (ca 23.40 pga. RDIM). Sedan kunde jag inte somna om. Jag hade bara en massa ångesttankar… hjärtat rusade. Försökte och försökte, men kunde inte komma till ro. Precis som det har varit den senaste 1½ veckan. Har sovit under 5 timmar per natt i snitt. I morse så var det tankar om alla farliga jobb jag har haft, all exponering jag varit utsatt för under min så kallade karriär. Har förvisso varit utsatt för en del skit, har haft många skitjobb helt enkelt, men inte ska man väl behöva ha ångest för det kvart i fem på morgonen?

Idag är det första dagen på andra praktikperioden, ska till skolan strax. Har mått skit hela dagen. Men, en sak jag tänkte på när jag bara stod och stod i duschen nyss… jag är inte något offer! Jag har själv valt de val jag har gjort, ingen har tvingat mig. Just nu känner jag mig lite tvingad att fortsätta plugga, men inte annars. Vad händer om jag slutar plugga nu? Blir antagligen arbetslös, det är svårt att få jobb inom kemi och dessutom har jag varit utanför arbetsmarknaden ganska länge nu (drygt ett år). Hur påverkar det mig att gå hemma utan att ha något att göra mer än att grubbla över hur jag mår? Vette tusan… ska försöka kämpa på, även om det känns tufft. Som PP säger, det kommer att bli bättre. Men just nu är det bara så mycket ångest… över om jag passar som lärare, om jag kommer tycka det är kul, om huset, karriären, ja allt möjligt. Inget är för litet känns det som. Till och med att det är höst känns jobbigt… regnigt och mörkt, precis som att det inte var mörkt nog inom mig.

Igår var jag ledig efter katastroftentan i tisdags. Snacka om att inte ha någon chans att klara sig, jag lämnade in blankt. Har inte kunnat plugga alls, har mått så jäkla dåligt och varit så jäkla trött efter sömnbristen. Så som jag mådde när jag stod utanför och väntade på insläpp, så dåligt har jag aldrig mått… sen släppte det lite, men det kändes bara som att vad har livet för mening när man mår så här? Solen lyste och det var varmt och skönt, men jag kände mig som en zombie. Kände inget alls förutom ångest. Det är skittufft att klara det här, men jag ska banne mig ta mig igenom det. Inte bara för mig själv, utan för min familj. Jag måste vara ok, måste ta mig igenom det här.

Igår kväll var det en fantastisk scenförändring. Efter att ha läst HP för EA så mådde jag mycket bättre igen. Hade ingen ångest alls, kände mig bra. Kunde tänka ”som vanligt” och se med tillförsikt på det som komma skulle. Hade för första gången på flera veckor lite matlust också. Idag är det tvärtom, tillbaka ner i skiten igen. Träffade CeCe igår och käkade lunch på ÄM. Men det kändes bara bajs, trots att vi fick lite egentid. Känns helt förfärligt att det var så, vill ju bara må bra med henne och våra barn. Och det ska jag göra också, även om det kanske kommer ta lite tid.

Som jag skrev tidigare så känns det så helt otroligt konstigt att man kan må så här dåligt när det inte alls var länge sedan jag mådde bra. Det värsta är att när man mår så här så känns det som att man aldrig har mått bra…

Nu ska jag cykla iväg till skolan. Hoppas att det kan bli en vändning att komma ut och träffa lite folk igen…

Publicerat i skurt@ns värld | Lämna en kommentar

PS deluxe

Så har det hänt igen, PS har återkommit med full kraft. Mår sämre än någonsin tidigare, så vitt jag kommer ihåg, och sover dessutom nästan inget på nätterna. Sådan otrolig kontrast mot bara för några veckor sedan, men det här har kommit smygande över tid. Massa ångest nu, men det fysiska dåliga måendet beror nog främst på att jag inte har sovit mer än fyra (inatt ännu mindre) timmar i snitt sedan i helgen. Somnar lätt på kvällen, men vaknar igen kl 02. Sedan kan jag inte somna om förrän efter – i bästa fall – ett par timmar. Testade att lyssna på en podd i natt när jag vaknade, men det funkade inte. Kunde inte koncentrera mig pga. oroskänslor i kroppen… när jag är vaken är det en massa tankar som snurrar, men det värsta är nog ändå panikkänslan över att inte kunna sova.

Varför blev det så här då? Tja, jag slutade med medicineringen i början av året – efter att ha mått bra i många år. Det funkade nog inte helt enkelt, behöver ha ett litet tillskott för att må bra. Lätt att vara efterklok… Samma sak har gällt i alla år för PP. Han har varit ett stort stöd nu senaste veckorna, har kunnat prata mycket med honom. Skönt att ha någon som vet vad man går igenom, för det är svårt att förklara för någon annan. Stackars CeCe är med om detta för tredje (eller fjärde?) gången. Senaste gången var i alla fall hösten 2015, när jag var hemma med EA, så det har ändå gått 6 år sedan sist. Visst mådde jag lite kasst i början av jobbet på A. i H., men det gick över efter några dagar. Sedan dess, bara mått bra i princip. I alla fall inte så här som jag känner nu, lite arg och ledsen är man ju ofta ändå liksom.

Just sömnen är väldigt viktig för ens psykiska välmående, och därför ska jag testa att ta tabletter för att sova lite bättre. Bara i en handfull dagar till att börja med, för att få en skjuts framåt i måendet. Inte klokt, varför ska man behöva hålla på så här? Varför blev det så här? Arv och miljö, typ. Olika stress som löser ut problemen… det är väl den enkla förklaringen. Brist på något ämne som behövs i kroppen.

Hur yttrar det sig då, förutom sömnsvårigheter? Jo, oro i kroppen och en känsla av dåligt mående. Sömnbristen gör också att det känns värre tror jag. Har inte så mycket ångesttankar nu mer än att jag aldrig kommer klara av att jobba som lärare. Jag kan för lite! Kommer inte tycka det är roligt… sådana tankar. Första sejouren, när allt började så riktade det in sig på CeCe och vår relation. Ångesten riktar alltså in sig på det som ligger närmast till hands. Just nu är jag stressad över skolan, hur jag ska klara av det om jag mår dåligt. Tentan på tisdag känns inte så lätt att klara av i alla fall… har inte fått pluggat alls mycket. Hoppas att VFU:n kan bli en liten vändning, att få något annat att tänka på som inte stressar upp så. Eller så klarar jag det inte… den som lever får se. Som tur är har jag bra stöd av familjen…..

Varför inte pluggat förresten då? Tja, har hämtat EA tidigt varje dag i princip, redan kl. 13.10. Sedan hem, mata i honom lite att äta, hitta på något och nästan direkt iväg till EiS och ännu en hämtning. Därefter har eftermiddagen gått snabbt, med middagsfixning och ganska snart efter det nattning. Har liksom inte gått så bra… och just stress över hur EA har det i skolan har också varit ganska tungt. Något annat som har stressat upp mig är så klart husfixningen. En fixning som inte är färdig ännu… Var lite för optimistisk att klara av allt sådant här, denna stress, utan något som hjälper mig att hålla mig flytande…

Publicerat i skurt@ns värld | Lämna en kommentar

En dag i ett liv 2021

Idag är det ännu en dag i ett liv. Soliga september är här, om än med kalla mornar. Idag var det i alla fall 10 grader, så det funkar med kortbyxor ännu. Den tjocka IFK-collagetröjan är dock på. Nu så här på förmiddagen är det runt 18-19 grader och väldigt soligt och grant. Tänkte på det tidigare idag att man har så svårt att komma ihåg enskilda dagar, jag menar dagar då det inte har hänt något speciellt. Speciella dagar, som t.ex. ankomsten till Legoland i september för två år sedan kommer man rätt lätt ihåg. Men vad gjorde man på vardagarna för 10 år sedan? Jobbade? Antagligen, men mer än det då? Behöver man komma ihåg det? Nja, men det kanske kan vara roligt ändå? Därför tänkte jag skriva lite om dagen som utspelade sig igår, en helt vanlig dag med skola, förskola, skola (för mig) och jobb (för C.). Har förvisso skrivit om dagen igår på almanackan, men det blir inte riktigt lika utförligt som denna text.

Igår var det första september och en alldeles finfin dag. Jag lämnade ungarna till respektive skola, EA först som vanligt. Så som det har hänt ibland på senaste så var vi i ganska god tid, var framme ”redan” 7:56 (skolan börjar 8.00). Hann alltså att låsa fast cykeln och ta oss upp i lagom tid, EE:na sprang lite före, för att EA skulle gå in. Vi tar alltid avsked i första dörröppningen, precis innanför ytterdörren. Det var bara första dagarna jag följde med ända in till klassrumsdörren, som är precis vid EA:s skåpsutrymme (fast det är inget skåp). Sedan vände EiS och jag neråt cykelvagnen igen, han hoppade ner från stenen bredvid högsta trappsteget (han börjar bli så stor nu). In i vagnen igen och iväg med cykeln. EiS brukar ofta prata när han sitter där inne i vagnen med fördraget plastskynke, och jag brukar svara lite disträ ”Jaha, mhmmm, jo det var en fin katt” osv. Svårt att konversera ordentligt i just det läget. Väl hemma så gick vi in och satte oss vid tv:n. EiS fick sig en banan, för som vanligt hade han inte ätit så mycket frukost en timme tidigare. Såg lite på Netflix, för det har inte varit så mycket sådant just på senaste. Netflix (NF) alltå, det har varit mest YouTube (YT) hela sommaren med Mario, Minecraft (fast mest Mario ändå) och allt vad det har varit. Tramsiga, enligt min mening, kompilationer som andra ungdomar med för mycket fritid har satt ihop. Eller det kanske är vuxna, det framgår inte riktigt. Handlar i alla fall mest om gamla 8-bitars Mario som de har med i sina videor där allt möjligt händer (som inte var med i de gamla spelen…). YT Kids har de sett mest på för övrigt, för EA har haft en period där han inte vill se reklam ett tag nu. Är lite rädd för att det ska vara något läskigt klipp, vilket det ibland är på vanliga YT.

Just igår hittade jag ett Pokémon-program på NF. Det var gjort i sedvanlig japansk stil med stora ögon, massa blinkande effekter och sådant som hör till. Vi kollade lite bara, sparade det till senare så att EA kunde få kolla med. Jag valde istället gamla fina klipp på YT, t.ex. ”Sill” med Galenskaparna och ”VM i hoppa bort”. Efter en stunds mysande, då EiS satt i mitt knä fick det vara nog. Lite småprotester mot att gå till FV, som sig bör, men sedan kom vi iväg. Tidigare dagar, framför allt förra veckan, så stannade vi till på lekplatsen på väg till förskolan. Men nu är det så blött och kyligt på morgonen, skönare att se lite tv då. Väl framme på förskolan så sprang han snabbt till dörren, kom först fram som vanligt. Tidigare dagar i veckan har det varit lite svårt att få in honom på avdelningen, men idag tog jag av honom skorna och så smet han bara in. Utan att säga hej då (vilket han i och för sig, av olika anledningar, oftast inte brukar göra). Skönt när det går så lätt, tidigare i veckan var han ledsen och grät när jag gick. Känns inte så jättekul direkt… han vet att jag är hemma och ”går i skolan”, så han vill gärna vara hemma han med. Utan stress så kunde jag ta mig hemåt igen.

Väl hemma hann jag bara med att göra lite nödvändiga saker och plocka lite disk (har hållit undan disken den här veckan) innan klockan redan var 10 och det var dags för dagens föreläsning. Jäklar vad den kvinnan pratade, pratade om forskning som hon själv hade bedrivit. Fick skriva så gott det går, tur att man kan skriva hyfsat fort på en dator ändå. Var så inne i vad jag skulle göra, tänkte gå ut och greja lite efter föreläsningen, så jag nästan glömde bort lunchen. Solen värmde skönt och efter att ha kastat i mig lunchen (pasta och vegofärssås) så gick jag ut för att fixa lite med stolpen närmast huset. Tidigare i veckan sågade jag klart den, tog bort det rötna på toppen, och grundade med Visir-oljan. Nu fixade jag till den biten som ska ligga ovanpå, som en liten hatt. Tog en gammal bit som jag använt som slipklots och sågade till den till lagom storlek. Jäkla svårsågad, det är en gammal bit av sibirisk lärk som var kvar från sommaren 2019 (då vi fixade farstun). Till slut blev den hyfsad i alla fall, något för smal kanske, men det funkar. Mer än så hann jag inte göra förrän klockan redan var 13.04 och det var dags att kasta sig på cykeln för EA-hämtning. Kopplade loss cykelvagnen, brukar ställa cykel och vagn utanför carporten efter lämningarna, hade nämligen planerat att cykla ner med honom till CG efter skolan.

Väl framme på skolan, ställde mig nere vid soprummet som vanligt, så kom jag på att jag inte hade anmält i Skola24… en sen anmälan, från 13.15 fick det bli. Passade i alla fall på att anmäla resten av dagarna i veckan när jag ändå var igång. Igår funkade det inte att anmäla via mobben… Hämtade EA, växlade några ord med fröken, och sedan gick vi in på Kissmonster-bekämpning. Idag, precis som igår, väntade jag strax utanför själva WC-utrymmet. Det funkar ju bra, så länge jag är i närheten. Idag, alltså torsdag, så ska jag stå en bit längre bort igen.
Efter avslutat ärende så berättade jag för EA om de senaste Pokémon-fynden, hade loggat in snabbt på morgonen och tagit ett par bestar som vi inte hade haft. Sedan följde en lång Pokémon-resa, som började borta vid stoppet i närheten av idrottsplatsen. Cykla lite, stanna, snurra på stoppet, ta nån Pokémon som vi inte hade, samla in bollar, cykla vidare lite, stanna osv osv. Stannade till då och då hela vägen ner till CG. Var inne en stund i affären och snurrade runt, samlade på mig ingredienser till dagens nya maträtt (i alla fall för oss). One pot pasta heter den, med vitlök, pasta, vita bönor, soltorkade tomater och grädde. Ingen jättenyttig rätt kanske, men vegetarisk i alla fall. Efter att ha varit inne i affären en bra stund, hittade inte soltorkade tomaterna, så blev vi klara. EA hade hittat en målarbok med lite pyssel och text i som EiS skulle få titta i. Lite cykling igen, med en dignande kasse på styret, en liten småkrock (EA är lite dålig på att hålla sig till höger ibland), några stopp på diverse stationer, lekplatser och tunnlar så kom vi till slut hem. Klockan var då 15.10… bara fem minuter innan hämtning av EiS! Snabbt in, ladda mobilen lite (Pokémon Go, som det ju heter, drar mycket batteri) och in med kylgrejerna. Snabbt iväg igen… var iväg väldigt länge, från ca 13:30 – 15:10. Fast det var en uppskattad cykeltur!

Efter EiS-hämtning, han var på WC när vi kom och ville gå ut och leka, så tog vi oss till lekplatsen i närheten (Usefin) för att gunga lite. EA cyklar iväg själv i förväg, har stort självförtroende när det gäller cykling nu. Har pushat honom så att han ska lära sig att ta fart själv på gungorna, men det har inte gått så bra ännu. Så inte heller idag, även om han lyckades lite på slutet. Ska försöka senare idag igen. Träffade på en mamma som var där med sin lilla 2-åriga dotter. EiS lyckades ramla och slå sig inte mindre än tre gånger på den lilla stunden vi var på lekplatsen. Först fick han hela munnen full med sand, sedan slog han sitt knä (när han återigen klättrade på repet vid stolparna, fast åt andra hållet) och sedan slog han hakan i rutschkanan när han klättrade upp för den. Suck… fast det jobbigaste var att EA slog upp sitt skrapsår som han ådrog sig ute på skolan i måndags, så det blödde lite nu igen. Blod är ingen hit, så vi fick snabbt åka hem. Gick bra att cykla hem i alla fall, och väl hemma fick jag tvättat bort lite stelnat blod medan EA tjöt som en stucken gris… inte lätt med blod alltså. Fick tvättat av EiS också, brukar tvätta både händer och fötter – blir så svettigt på förskolan. Efter det så blev det tv för hela slanten för gossarna. Jag passade på att se lite mer Galenskaparna med dem, VM i gymnastik och Curling PS samt hoppa bort igen. EA skrattade mycket åt gymnastik-parodin, speciellt när Flemming Fartland tappade byxorna (vilket var det EiS gillade mest). Sedan gick klockan, som den ju alltid gör, och det var dags att börja med maten – medan tv:n ändrade läge till Pokémon-serien…

När C. kom hem en stund senare så var det bara ett litet tag kvar på maten. Hon gick in lite till gossarna medan jag slutförde käket, och hjälpte mig sedan med att riva ost och citron (garnering på toppen av grytan). Maten var väl helt ok, en krämig gryta med smak av tomat och citron. Samt vitlök förstås. Blev bra matlådor. Efter maten, EE:na åt bara pasta, så var det lite efterrätt som var kvar sedan i förrgår (då Team JoCa firade 20 års-jubileum) – daimtårta och lite kladdkaka. Det slank ner utan problem. Sedan var ungarna så trötta, EA hade haft gymnastik för första gången i skolan (hade gått bra till slut) och EiS verkar köra slut på sig själv på förskolan, så det var dags att gå och lägga sig. Blev en ganska lång läsning, Harry Potter och den flammande bägaren, för EA medan EiS inte orkade med så mycket innan det var godnatt. Efter läsningen fick C. komma upp och släppa till naglarna och vågskvalp (det senare en något nyare företeelse, bara använt det i några veckor).

Resterande kvällen ägnades åt lite läsning (JL) och lite tv-tittande, samt lite koll på datorn.
Strax innan 23 var det godnatt för de vuxna och så var en dag i ett liv till ända.
Så kan det gå, dagarna går fort och man kommer inte ihåg ens en bråkdel av dem. Men just denna dagen, den 1 september 2021, kommer man att kunna komma ihåg. Om man läser detta inlägg alltså.

Nu är det snart bara 1 h kvar innan EA-hämtning på nytt. Har ett seminarium kl 14-15:45, så får låta honom köra lite Pokémon Go under tiden. Eller se på tv… se t-vä som EiS brukade säga för inte så länge sen. Undrar om jag hinner gå ut och tvätta fasaden lite. Borde ha gjort det istället för att skriva, men var så trött. Sov lite kasst inatt, inne hos EA som jag var fr.o.m. kl. 03. Nåja, lite tvätt får det bli… först lite snabblunch dock!

Publicerat i skurt@ns värld | Lämna en kommentar

Slutet är nära… igen

Nej, inte på sommaren… men på EM. Ett EM som tog slut lite väl fort för Sverige, även om man (eller vi) gick vidare från en lite smålurig grupp (Spanien, Slovakien och Polen) som etta. Kändes jobbigt efter förlusten mot Ukraina, i tisdags som det var, direkt i åttondelen liksom… helt onödigt. Men sådan är fotboll. Ukraina hade ett skott i stolpen, lite som en blixt från klar himmel, i andra halvlek innan Sverige tog över helt. Forsberg, som kvitterat tidigare i matchen, sköt först i stolpen han med, och la sedan bollen i, som kommentatorn uttryckte det, ”bortre ribban” (oklart dock var denna befann sig). Men bollen ville inte in i Ukrainas mål mer den kvällen. Förlängning istället och ganska direkt i den satsade Danielsson, den gamle Djuuurgårdaren, för fullt med sträckta ben och träffade en ukrainare rätt på knät (som dessutom blev skadad, på riktigt). Jäkla klantigt, rött kort direkt (eller ja, efter VAR-granskning) och Sverige fick kämpa emot med 10 män/gossar på plan. Det höll ända fram till minut 120, då 1-2-målet kom som en kalldusch i baken. Typiskt… hade svårt att svälja förlusten, drömde till och med om eländet och hela onsdagen var lite halvtrist pga. detta. Trodde inte att jag skulle ta det så hårt, men sådan är fotboll…

Har precis sett Italien maska sig till semifinal, efter 2-1 mot Belgien. Två snygga mål från Italien, sedan mest spel för att sinka matchen och få tiden att gå. Italienarna är sig lika, vad än gamle Glenn (S.) säger. Belgien reducerade dock efter att fått straff på en filmning som var av yttersta italienska klass, men närmare än flera heta kvitteringschanser kom man inte. Verkade sakna spets, det gamla Belgien. Så nu blir det en filmningarnas kamp – Italien mot Spanien – i semifinal. Kommer bli spännande. I morgondagens kvartsfinaler möts England-Ukraina och Danmark-Tjeckien. England lär städa undan Ukraina lätt som en plätt, men nu får man väl hålla på Ukraina ändå. De är ju trots allt gula och blå.

Snart två veckor in på CeCe:s semester, och det har väl varit ganska jämna plågor än så länge… två pitor som antingen slåss med varandra eller med oss. Mest med varandra… uppmärksamhet vill de ha hela tiden med, bägge två. Livet har inte varit så enkelt direkt… men stundtals är det ju vissa ljuspunkter så klart, annars vore det helt odrägligt. Har inte gjort så mycket här hemma ännu, men det har ju å andra sidan varit tre matcher mest varje dag i EM. Först nu när slutspelet har inletts som det funnits lite luft att göra andra saker. Fick t.ex. tummen ur och målade i E:s (den äldre) rum (listerna runt fönstret) och äntligen kom rullgardinen upp (som inte släpper in 75% av solljuset). Har också fått slipat och oljat in köksbordet och stolarna, vilket var mer än välbehövligt. De har sett bra slitna ut sista sådär fem-sex åren… så lite bra har det hunnits med ännu. Annars har vi mest varit hemma, ungarna har spelat platta och sett på tv. Det verkar som att det lockar mer än något annat. Igår gick dock plattan sönder, när jag i kamp med E. den yngre tappade den i golvet. Så efter det har det blivit lite mer lek med alla jäkla leksaker som de har att tillgå och mestadels annars är bortglömda. Känns svårt att komma fram till något angående trädgården förresten, den trädgård som vi så väl behöver åtgärda från en torr gräsöken (undersållad med björkrötter som suger ut all näring och vatten). Jag försöker komma på något bra, men vi skulle behöva bestämma oss om hur vi ska gå till väga… mestadels grus? Gräs? Plöja upp ”gräsmattan”? Många frågor och förbannat få svar…

Det som vi är rörande överens om är i alla fall att vi måste fixa till huset i sommar. Två veckor kvar av semestern (plus en vecka i augusti) ger inte så mycket spelutrymme för något söl. Förresten, AMA kom på tillfälligt besök till Sverige i mitten av juni. Det har också gjort att vi inte har kommit igång med huset, precis som EM. Åtminstone kan man intala sig att det beror på det, och inte bara på slöhet… I helgen ska vi i alla fall komma igång med att tvätta fasaden, till att börja med fram och baksidan. Gaveln behöver man ha mer höjd för att komma åt ordentligt, måhända en skylift? Får se… måste börja någonstans. Om några veckor, typ, ska vi i alla fall få fixat i ordning taket på huset och carporten. Få skriver jag, men det kostar inte skjortan i alla fall. Inte som en bilservice gör, om man jämför med arbetsbördan… Jäkla dyrt, men behöver fylla på AC:n i bilen (olidligt varmt i sommarhettan)….

Avslutar med just det jag skrev nyss, sommarhettan. Det har varit några riktigt varma dagar, runt 27-28 grader (varmare på andra håll i landet), men i övrigt har det varit runt 20-strecket. Ibland lite över, ibland lite under. Det har i alla fall inte regnat så mycket, vilket syns tydligt på den så kallade gräsmattan här utanför (jo, den är gul). Imorgon och på söndag ska kvicksilvret (som är förbjudet) krypa uppåt 27-28 grader igen, så nu blir det ett par halvdagar på stranden. Eftermiddagarna får ägnas åt fasadtvätt (med Yes). Kan vi inbilla oss i alla fall…

Publicerat i skurt@ns värld | Lämna en kommentar

Kalla maj välkommen + domedagen närmar sig

Det har änna varit en blandad start på maj 2021. I helgen som gick, första maj låg typiskt nog på en lördag, så var det fint väder och riktigt skönt ute. Så där 12 grader och sol, finfint jämfört med kalla och blåsiga april. Men igår och idag har vädret vänt till det sämre, idag har det bara varit runt 6 grader (real feel 0 grader!). Dessutom har det blåst och regnat mest hela dagen, väldigt skönt… jag som aldrig – i princip i alla fall – fryser stod och längtade efter att få komma inomhus vid hämtningen på förskolan. Men men, som jag skrev i förra inlägget så har det varit väldigt torrt i markerna på sista tiden. Så man får väl se det som att det är bra för växtligheten att få lite vatten. Om det blir som de förutspår, de som i meteorologerna, så ska det bli varmare i nästa vecka igen. Då kommer alla blommande ting att explodera i grönska.

Men vad är det här kanske man undrar nu, redan ett nytt blogginlägg efter bara knappt en vecka? Är jag sjuk? Nä, och framför allt inte i covid-19. Skrev ju ingenting om det alls i förra inlägget, covid-situationen som har påverkat nästan allt mänskligt liv sedan förra våren. Hittills har väl så där 14 000, lite drygt, avlidit i sviterna av covid-19. Men, något man måste tänka på är att en klar majoritet av dessa som har avlidit ändå inte skulle ha haft så långt kvar att leva. Covid-sjukdomen kanske förkortade livet – och kanske lidandet? – med någon/några månader. Sedan är det så klart till synes fullt friska människor som har blivit dåliga, åkt in på intensiven (eller iva som är det vedertagna begreppet) och sedermera avlidit. Men så är det väl med de flesta sjukdomar, folk som man inte trodde skulle stryka med har gjort det ändå. T.o.m. MBK fick sig en släng av covid, men han klarade sig som tur var jättebra. Tappade lite lukt och smak, hade mycket ont i huvet (inte så intensivt dock) och kände sig lite småhängig. Nu är han frisk sedan ett par veckor tillbaka, vilket ju är kanonbra. Självfallet.

Nåja, i dagsläget är ca 2 miljoner svenskar fullvaccinerade och man räknar med att hela vuxna befolkningen (förutom vaccinvägrare och gravt dementa) kommer att vara det i september. Sedan kan livet börja återgå till det normala. Om det nu är så bra, men det verkar som att de allra flesta tycker det i alla fall. Åter tillbaka till en pandemi av onödiga resor, shopping och konsumtion som tar kål på vår planet. Men tyvärr så har inte ens en pandemi kunnat stoppa avskogningen av Amazonas, Kinas ekonomiska tillväxt tack vare ökad produktion, en ökning av bilar i trafik som släpper ut PPM 10-partiklar. Och så vidare, och så vidare… Världen, i alla fall den rikare delen (läs: Västeuropa, USA, Kanada och något/några länder till), fortsätter att agera som om det finns fyra jordklot med tillgångar att tillgå. Koldioxidutsläppen väntas fortsätta öka i år också, världen värms sakta men väldigt säkert fortsatt upp. Finns det inget hopp då? Jo, att någon ännu mer smittsam och dödlig pandemi slår till och slår ut stora delar av mänskligheten. Jag har börjat tro att det är det enda som kommer att rädda det liv på jorden som inte utgörs av människor eller våra tamdjur från att utrotas. Världen klarar sig alltid, och antagligen kommer livet i någon form också klara sig från människans förstörelse. Men det här sjätte massutdöendet som människan har lyckats åstadkomma på ca 200 år gör så att mängder med arter på jorden försvinner permanent. För att stoppa detta krävs mer än en sådan här liten ynklig pandemi, runt om i världen har bara ca 3,2 miljoner människor avlidit (en fis i rymden med tanke på att det bor 7,4 miljarder – blott 0,04% av jordens befolkning har dött i covid-19). Jämför det med Digerdöden på 1300-talet som dödade ca 1/3 av Europas befolkning.

Något måste göras åt människans påverkan på planeten – vår enda planet, som vi missköter å det grövsta. Även om de som har makten att påverka människors beteende, t.ex. politiker och rika kändisar, sakta börjar förstå vad som måste göras så går det för långsamt. Det är redan för sent för att stoppa vissa återkalleliga saker som redan har hänt, men kanske kan man ändå rädda en del. Tror dock att det är för sent… världen är redan körd, rädda sig den som kan. Domedagen för det mesta av livet på planeten närmar sig. Har efter att vi pratat om det här ämnet på min praktik blivit ännu mer frustrerad över människans själviskhet, hur pengar och egen vinning alltid går före allt annat – framför allt före sunt förnuft. Såg ”A life on our planet” med David Attenborough med sjuorna, och det är ingen rolig upplevelse. Även om han i slutet av filmen visade på att det fortfarande finns hopp, det går att göra världen mer vild igen t.ex., så ska det mycket till. Det som är problemet är att få människor att förändra sig, förändra sättet de lever sina liv. Och det är inte det lättaste, om det inte är ett kniven mot strupen-läge som föreligger…

Till andra saker nu. Efter den vådliga eldsvådan i PB på påskafton så fixade jag och PP lite brädor idag. Hade bara en lektion idag, kl. 9.05 – 10.05, så stack direkt till PB via BV. Gick väldigt smidigt att få med 16 stycken 3,40 meters plankor på taket, med takräcken och spännband. Får ta och hjälpa till att sätta upp dessa någon fin dag framöver, men först ska de målas förstås. På tal om fixa saker på fina dagar framöver så behöver vi som tidigare nämnts fixa en massa saker på vår gata i Byhålan med. Känns ändå lite hoppfullare nu, har börjat komma igång med vissa saker i alla fall. Livet är lite roligare på våren, ljuset och värmen kommer tillbaka. Gäller bara att hålla hoppet – och uthålligheten – uppe under de närmaste månaderna så kommer det nog bli bra till slut. Ett stort problem är bara att det är först fotbolls-EM och sedan dessutom Tokyo-OS i sommar. Gäller att prioritera rätt saker, dvs. jobba på hus och trädgård under nätterna…

Nu närmar sig slutet av terminen för både E. och E. Hoppas att vi kan besegra kissmonstret innan det tar slut… imorgon har jag ett praxisseminarium, sedan till skolan för ett par lektioner på eftermiddagen och på torsdag är det sista dagen för den här perioden. Nästa period börjar inte förrän i slutet av september. Lite synd, kan jag tycka, att inte få chansen att vara med från början direkt vid terminsstart. Men men, den som lever får se vad som händer…

Publicerat i skurt@ns värld | Lämna en kommentar

Sommaren är i antågande!

Det är nu hög tid att skriva något igen. Våren har kommit, imorgon är det Valborg och igår var första riktigt sköna vårdagen (även om det har varit soligt och fint i över en vecka, börjar bli torrt i markerna). Då var det ca 16 grader och rätt skönt ute, blåste inte direkt mycket heller. Just blåsigt är något man annars kan säga har gällt för hela april… Förra veckan var det bra isande kallt och blåste en rejäl vind – något som märktes tydligt när man cyklade. Och cyklade gjorde jag, har hållit på att cykla 95% av dagarna på min gamla skola. Va, min gamla skola? Vafalls? Det får vi ta i ett nytt stycke…

Just nu så gör gör VFU (eller ”praktik”) nu och har gjort så sedan slutet av mars. Har som bekant hållit på att läsa till lärare sedan mitten av januari, men nu har jag fått chansen att känna på hur det är. Hur är det då? Tja… har sett både för- och nackdelar. Just nu är känslan att… tja, är inte riktigt säker på att jag vill jobba som lärare. Men i sina ljusa stunder så är det ett engagerande och utvecklande jobb. I de mörkaste stunderna däremot – då är det inte så kul… elever som är stökiga, som inte lyssnar, stör andra på lektioner, är provocerande osv. Så, känner att jag behöver testa på det här lite mer – t.ex. under andra VFU-perioden – innan jag kan säga varken det ena eller det andra. Just pluggandet har gått bra, har klarat två kurser hittills (dvs. alla). Har varit konstigt att plugga på distans, man har knappt lärt känna någon annan i klassen, men det har funkat på det stora hela. Framför allt bra pga. möjligheten att kunna lämna och hämta E & E. Nu är snart första VFU-perioden över, sista dagen om en vecka. Sedan kommer jag tillbaka igen för period 2 och 3, så de ska minsann inte slippa undan mig. Då blir det mer och mer att ta över ansvaret från min handledare och leda lektioner självständigt. Ska bli kul… eller nåt.

Vad händer annars då? Det är en bra fråga (annars skulle jag ju inte ha ställt den). Just nu sitter jag och halvt om halvt lyssnar på en konferens via Teams. Mycket intressant… nja, inte så, därför jag sitter och skriver. Snart är VFU över, då väntar ännu mer undervisning via Zoom. Fast det verkar vara ett rätt ok schema framöver, mycket enstaka lektioner per dag och tid att självstudera. Känns som att det vore skönt att ha klarat 3/3 kurser inför sommarlovet. Sommarlovet? Ja, slutar redan den 4 juni och börjar inte förrän i augusti. Så i år ska det kunna bli mycket gjort – saker som behöver göras – med huset. Fast… å andra sidan har vi EM och OS i sommar, så får se hur mycket det verkligen blir gjort.
Men framöver är det att klara av studierna, peppa E. att klara av det monstret han har byggt upp, göra vårfint i trädgården, renovera, städa, bygga förråd, göra om i trädgården osv osv. Mer om det i stycket längre ner…

Känns som att, när man tänker tillbaka, att det fanns så mycket tid när jag var hemma under hela hösten + stora delar av vintern. Men så var det ju inte egentligen, det fanns väldigt lite tid… lämna den större vid åtta, sedan hem och se på tv lite innan dags att lämna den mindre vid 9. Hem igen strax efter nio, fixa lite disk, göra något mer och sedan dags för lunch. Och direkt efter lunchen hämta den större vid 13.10 (ibland 13.30), sedan hämta den mindre vid 14. Och detta gällde bara för tisdag-torsdag, måndag och fredag var den lille hemma hela dagarna. Så att vara hemma var en stor möjlighet att få gjort saker med t.ex. huset i teorin, men inte i praktiken. Trots det så är det lite stressande att inte få gjort något specifikt, då det är mycket att göra. Vad ska göras? Tja, vad ska inte göras… måste skrapa och måla om i princip varje horisontell skarv på två av tre sidor, laga en söndrig dropplist, kitta om och måla fönster. Utöver det så är det dags att bygga ett förråd (vi har inte ens planerat klart i dagsläget), samt göra om trädgården (inte heller där är det färdigplanerat)… planerar dessutom att ta bort en häck och sedan anlägga en rabatt där. Finns en del som måste göras i vår och sommar (och höst för den delen!).

Sommaren är kort, och det mesta regnar bort. Som titeln antyder så är sommaren i antågande. Det kände man inte minst igår, som sagt, när det började bli skön värme igen. Nu gäller det att ta vara på dagarna som är fram till sommarsolståndet, när det vänder mot mörkret igen. På tal om det så har det varit en lång och mörk vinter – men faktiskt med två veckor snö i slutet av januari och in i februari. Bara en sådan sak liksom. Blev riktigt mycket pulka- och snowracer-åkning under den perioden, vilket var mycket uppskattat. Även om det blev en och annan olycka, så var det mestadels positivt. På tal om positiv utveckling så har det skett mycket på den fronten under våren. E. har börjat cykla, strax efter sin födelsedag så lossnade det. Nu cyklar han till skolan utan problem, och hemifrån med. För den andre E. har utvecklingen också gått snabbt framåt, han är och har varit ett tag nu, när att börja kunna läsa. Räkna till 20 gör han utan problem, och med lite hjälp på traven så räknar han vidare till 30 och över det. Dessutom, något som är väldigt skönt, så trivs han bra på förskolan. Det är något som E. den äldre aldrig riktigt gjorde, men det kan mycket väl bero på de pedagoger han hade också…

Nu vet jag inte om jag har fått med allt, som vanligt, som jag tänkte på. Men men, får sikta på att skriva lite mer snart igen…

Publicerat i skurt@ns värld | Lämna en kommentar

Corona-semester m.m. m.m.

Dags igen för en uppdatering. Har som vanligt hänt en hel del. Det brukar ju göra det i det som kallas för livet. Förskolan har tagit slut, sommaren är på väg att ta slut, farbröder är i vardande, bägge husen behöver grejas med, jobb behöver skaffas, tiden räcker inte till med mera med mera.

Sommaren, hur är den och hur har den varit hittills? Tja, vad är svaret på denna till synes enkla fråga? Juni var fin, för det mesta, men inte så varm till en början. Sedan kom en period, ungefär en vecka, med runt 30 grader som avslutades runt A:s födelsedag – och det med ett rejält åskoväder (och dubbla regnbågar! What does it mean?). Därefter så har det faktiskt inte varit någon vidare varm sommar, med temperaturer mellan 15-18 grader som oftast. Ganska svala kvällar, samt en hel del regn. Senaste dagarna har det varit lite bättre, idag var det t.ex. runt 19 grader och soligt. Imorgon ska kvicksilvret (finns sådana termometrar kvar?) krypa upp mot 20 grader. Fantastiskt… har inte badat sedan den där varma veckan i juni, skulle vara trevligt att göra det i juli också… känns på sätt och vis som att sommaren går mot sitt slut, trots att det är ett tag kvar av juli plus hela augusti.

Förskolan tog slut för E#1 i början av juni, och därefter har han och lillebroren varit lediga tillsammans med mig. Var hemma med dem i fyra veckor innan avlastningen i form av C. tog semester. Det gick väl bra, kommer så här i efterhand knappt ihåg vad vi gjorde dock. Var ute en del, gick till lekplatser och så vidare. Det man lätt glömmer är hur jäkla mycket tid allting tar med två ungar. ”Varför gjorde jag inte mer hemma? Eller varför hittade vi inte på mer?” kan man tänka. För att du har två ungar, är svaret… Nåja, det finns fortfarande tid för att hitta på saker. Jag kommer sannolikt att ha lite tid för att både fixa hemma och hitta på saker med ungarna i höst. Får dock se vad som händer…

För en tid sedan så slog det ner något av en bomb. Jag ska bli farbror. Inte så överraskande kanske, men kul i alla fall. Får se hur mycket man ser av sin lilla brorson/-dotter bara, då mycket av den inledande tiden kommer att spenderas i I.

Mer än så här kom jag inte i mitt skrivande den här gången (”upptäckte” detta inlägg 2021-04-29, vilket säger det mesta om min bloggaktivitet den senaste tiden… tja, senaste årtioendet kanske…)

Lämna en kommentar